En liten fattig människa, du föddes av din mor för att leva några korta år på vår jord,”sjunger man i en sång. Du kröntes som skapelsens krona. Du fick nycklarna i din hand, nycklarna till himmelriket. Du utrustades med två ögon att se med, ögon som kan se källan, som finns inne i ögat, två öron, öron som visserligen kan ta in alla ljud, men också lyssna in den innersta rösten, en mun som utan kontakt med ögon och öron kan tala stora ord som sargar, men också läka brustna hjärtan i kontakten med öron och ögon, en tunga som kan smaka, smaka bitterhet eller sötma, känna efter. Dom korta åren du fick kan visa största ynkedom eller stor ära och glans, makt att styra människoöden, till och med makt att styra hela världen. -Vad är O Herre en människa, att du låter dig vårda om henne? Du föds, blommar ut, skrynklar ihop och vissnar. Men du fick ändå ditt val att välja mellan ont och gott. Den makten var dig given.