Blommor på en äng
En smörblomma gul
står på ängen den gröna.
Varifrån kom du?
Varifrån fick du din färg?
Blommorna skulle fira fest. Smörboll skulle gifta sig med midsommarblomster. Festen skulle gå av stapeln under midsommaren, för då var midsommarblomster vackrast med sina rödvioletta kronblad. Midsommaren närmade sig och den stolte brudgummen såg förstulet på midsommarblomster, som gömde sig inuti foderbladen. Skulle hon inte komma fram, så att de fick fira sitt bröllop.
Midsommarblomster höll brudgummen i spänd förväntan ända till midsommarafton, då hon äntligen slog ut sina vackra blad. Bruden smyckades och alla bröllopsgästerna var samlade på ängen, där bröllopet skull firas. Musiken hade beställts från en kärrsjö, där myggpupporna just kläckts och en kör av nykläckta mygg kom muntert spelande på sina tiosträngade fioler.
Blåklocka ringde i kyrkklockorna och brudparet tågade in med musikackompanjemang. Den stolte prästkrage skulle utföra den högtidliga akten.
Just innan brudparet skulle avge den heliga eden, ville smörboll krama om sin vackra brud och slog sina kronblad omkring henne. Då kröp en massa flugor ur honom. De hade levt där av pollen och nektar. Flugorna förde ett förskräckligt liv och tistel, som alltid sökte efter tillfällen att få blanda sig i något bråk, tog chansen och klev fram med spjutet i sin hand. Nu blev det ett fruktansvärt tumult på ängen. Här och där såg man slagna. Ilskan verkade smitta snabbt. Från en del växter hade bladen slitits av. Hur skulle de leva, om de inte hade några blad. Bladen var ju som kök, där deras mat skulle beredas. Med ett fint ord kallades det "fotosyntes.” I bladen finns ett grönt ämne som kallas klorofyll. Med energi från solen kan klorofyllet omvandla luftens koldioxid samt vatten till stärkelse (växtens mat). Då detta sker bildas också syre som avges från bladen och som människor och djur behöver för att andas.
Förödelsen var stor tills prästkrage äntligen vågade ta till orda och alla lystrade. Han hade nämligen varit nödgad till att tiga, även om han hade förstått utgången av det hela. I den atmosfär av nyvetande och upplysning vågade man inte komma med några uråldriga uppfattningar. Ingen av rang vågade sig till att ha några fäderneärvda åsikter och därför hade han tigit för att få sola sig i glansen av att vara upplyst.
Nu steg han dock fram och höll en svavelosande predikan om sådd och skörd och konsekvenserna av att sätta sig upp mot naturens ordning:
-Varken smörbolls– eller midsommarblomsters släkten kan ensamma ha någon fortlevnad. På en smörbolls ståndarknappar finns frömjöl som måste föras till en annan smörbolls märke och först då kan ett frö bildas. När en insekt kommer och äter pollen från blomman fastnar frömjölet på kroppen och på det viset för den det till nästa blomma den besöker. Endast frömjöl från samma art befruktas. Pollenkornen innehåller mat åt insekten: protein, fett, vitaminer och mineraler. Insekterna suger också nektar från blomman som innehåller energi. Det är som bensin till deras flygmotor.
Prästkrage fortsatte gripen av stundens allvar:
– Äktenskapet är heligt och man kan inte bara korsa med vem som helst. Det måste vara utsett av skapelsens ordning för att det ska slå ut i full blom.
Midsommarblomster tog prästkragens ord på allvar och drog sig ur spelet. Hon hittade senare en ny som hon sa att hon hyste äkta kärlek till. Hon var nöjd att flugorna, som människorna ansåg bara transporterade skit, hade hindrat henne från att avlägga den heliga eden. Flugorna var annars också blommornas tjänstefolk och hjälpte till med fröspridningen. Människorna såg med förakt på flugorna. Midsommarblomster däremot tänkte att även skitbärare kunde användas till det bästa, om man såg ur rätt synvinkel. Det var det som var kruxet att lära sig att se allt ur rätt synvinkel. Det var svårare att se ljus i mörker än ljuset i mörkret, tänkte hon. Just under tumultet hade hon haft svårt att se något ljus (mening) med det hela, men nu efteråt förstod hon ljuset med svårigheten. Naturens ordning hjälpte henne att göra rätt val. Tänk om hon på en gång förstått att följa naturens ordning, då hade hon sluppit besväret.
Smörboll däremot slokade nedåt och kände att livskraften höll på att lämna honom. Vad skulle han göra med den magnetiska kraften som drog honom mot midsommarblomster, fastän hon nu hade en annan kär. Han försökte att på allt sätt likna midsommarblomster, för att hon på nytt skulle fatta tycke för honom. Han försökte t o m. att förändra kromosomantalet, men förgäves.
Allt hopp stod ute för honom. Skulle han för alltid leva med denna magnetiska kraft plågande? Smörboll var dock född med en stark optimism. Han kunde nästan inte ge upp. Han hade försökt med alla yttre manipulationer utan verkan. Ett återstod. Han hade aldrig tränat sina inre känslor utan gett sig hän åt dem. Nu gjorde han ett till synes sista desperata försök. Han lät sig genomgås av en hjärntvätt. Tala om effektivitet. Äntligen var han herre över sina känslor och kunde styra dem som han ville. Han styrde dem till en vacker och frodig smörbollsdam. Till slut fick också smörboll njuta av den äktenskapliga lyckan. För optimisten finns det alltid lösningar.