När en stjärna faller önskar jag ****************** inför den mörka, tomma rymden. Som ett svar på min önskan hörs smattret, smällarna som lyser upp mörkret. För ett ögonblick lyses mörkret upp av stjärnor som jag tar som en vägriktning, men de faller av snabbt en efter en, kvar blir bara mörker och tystnad. Ibland lyser hela himlavalvet upp med ett skådespel men man hinner knappt uppfatta detta förrän det är borta.
Det ivriga sökandet under den kalla mörka natten får mig att inte ringakta det minsta ljus inte ens det som ligger på marken söndertrampat men ändå har ett litet sken. Jag griper det i min hand. I det kompakta mörkret ser jag ett litet sken, ett hopp, och uttalar ett löfte till skenet som visar sig vara skenet av en ädelsten. Den vädjar till det ädlaste och renaste som finns inom mig, att ta fram det och ge ett löfte. I djupet hos mig och alla andra människor finns ädelstenen som ofta får bli begravd av allehanda tillfälliga ljus och inte lyckas komma fram förrän alla andra ljus slocknat.
I skenet av ädelstenen i min hand uttalar jag åter en önskan och nu med hela stjärnhimlen som altare får jag ett löfte från det ädlaste och renaste då mitt löfte rör vid stjärnhimlen, då jag också nu med mitt löfte lyft fram det himmelska ädla och rena hos mig, så det finns en förenande länk och den himmelska bron kan byggas, förbundet som jag och skaparen båda håller i, där vi ger löften åt varandra.
Det är en stjärnhimmel som har bestående ljus, samma ljus som stått sig i årtusenden och det är inte ett skådespel som plötsligt försvinner utan tvärtom ju mer du låter dig uppbyggas av himlaljuset desto fastare står du.
Stina Rova
98063 Kangos
Happy New Year!
When a star falls I wish*********************** to the empty space. As an answer to my wish I hear a rattle, bangs which light up the starry sky. For a moment the sky lights up and I take it as a direction, but they fall one after another, leaving just darkness and silence. Sometimes the whole star sky will light up like a spectacle but you rahter notice it when it´s away.
The eager searching during the cold night makes me receptive even to the smallest lights which lay crumbled on the ground but still have a shine. I take it in my hand. In this dense darkness I see a little light, a hope, and I express a promise to the light which turns out to be a light from a jewel.
It appeals to the noblest and the purest in my inner life to bring it out and give a promise. In the depths of me and all people there is a jewel which often will be buried from all sorts of occasional lights and do not manage to come out before all other lights have burn out.
In the light of this jewel in my hand I express a promise again and this time with the whole starry sky as an altar I get a promise from the noblest and the purest when my promise touch the heaven. When I have brought out the heavenly noble and pure by me I can get a joining connection and the heavenly bridge is able to be built, the covenant which I and the creator both are bound to where we give promises to each other.
This is a starry sky which has lasting light, the same lights which have shone for thousands of years and it´s not a spectacle which suddenly disappears rather the reverse the sooner you let yourself be built up of the heavenly light the better firmly you stand.
Hauskaa Uutta Vuotta!
Ko tähti putoa mie toivon *********************sen tyhjän pimeän avaruksen eessä.
Niinko vastaus minun toivhoon kuulu jyry, paukkhaaset mikkä loistattavat ylös taivhaan.
Väliaikasesti taivas loistu ylös tähtillä mikkä mie otan valoksi mutta net katoavat yks toisen perästä, jäljele jääpi vain pimmeys ja hiljasuus. Välistä koko avarus loistu ylös ko peli mutta ei sitä kerkiä oiken havatakhaan ennen ko se katoa.
Se kova hakemus siinä kylmälä ja pimeälä yölä tekkee ette mie en katto ylön ens niitä kaikhiin pienempiä valoja mikkä makkavat maan päälä alle poljettunna. Mie otan sen kätheen. Siinä säkki pimmeyessä mie näen valon, toivon, ja se valo näyttää olevan arvokas kivi.
Se pyytä sitä puhasiinta ja tosiimpaa minun syvvyestä ette ottaa sen esile ja antaa luppauksen. Minun ja kaikitten ihmisten syvvyksessä löytyy se arvokas kivi mikä päänäns saapii hautantua kaiken laishiin hetkiseen valhoin eikä pääse esile ennen ko kaikki muut valot oon sammunheet.
Tässä arvo kiven valossa mie annan uuen luppauksen, koko tähti taivas altarinna. Mie saan luppauksen sieltä kakhiin puhtamisestä ja syvvyksestä ko minun luppauski koske taivhaasen. Puhtaus vaatii puhtauksen ja sillä laila tullee yhtheen liittyväiset suhtheet ja yhtheys työ saatta alka missä mie ja luoja annama luppauksia toinen toisele.
Tämä oon se tähti taivas mikä antaa iänkaikkiset valot, se valo mikä oon tuhansia vuosia loistanu. Se ei ole peli mikä yhtäkkiä katoa ko päinvaston sen enämpi ko sie annat sen rakenta sinun ylös sen varmenpanna sie seisot.