Fruktan och oro

Pelle Hare hoppar och skuttar omkring men har ändå svårt med sociala relationer då han ofta drivs av ängslan. Han vågar inte stanna upp och lyssna på sina kamrater. Han lyssnar istället på alla faror som omger honom. På grund av sitt goda kött är Pelle förstås omgiven av faror. Det är så gott för att han äter av grönt. Han kan själv tillgodogöra sig den näring ljuset gett växterna. Det kan inte rovdjuren. De måste ha någon som bereder näring åt dem, därför är Pelle i livsfara.

Mamma Hare är duktig i Bibelkunskap och ger Pelle citat ur Bibeln, så att han kan känna sig trygg:

”Herren är min herde, mig skall intet fattas.

Han låter mig vila på gröna ängar.

Han för mig till vatten där jag finner ro.

Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar

för sitt namns skull.

Om jag och vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag inget ont,

ty du är med mig, din käpp och stav trösta mig.

Du bereder för mig ett bord i mina ovänners åsyn, du smörjer

mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.

Godhet endast och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar

och jag ska få bo i Herrens hus evinnerligen (ps.23).

Styrkt av de orden kämpar Pelle att stå emot tankar på rädsla som kan gro i hans inre och hindra honom från att göra rätt, följa sin egen rättskänsla, att äta av det gröna gräset, som fått näringen från ljuset utan att ha behövt någon till att omvandla den. Vågar inte Pelle äta dör hans släkte ut. Ingen tänker till slut själv. Rovdjuren tycker att de är mer utvecklade än harar och njuter av harars

position inför dem, men de behöver någon som omvandlar näringen åt dem och då kan man undra om det inte är harar som är mer utvecklade. Pelles släkte ser försvarslöst ut med sina mjuka tassar, men de verkar ändå att överleva trots sina fiender. Omgivningen skyddar dem. De är gråbruna på sommaren och vita som snö på vintern.

Pelle tittar på dem som kör bilar. På samma sätt borde det vara naturligt att styra sina tankar också. Många gånger är man rädd för sådant som aldrig inträffar. Det är likt orden som bara låter skrämmande men är helt innehållslösa:

”En huvudlös man utan kropp gick med ljudlösa steg uppför den steglösa trappan. Han tog fram en bladlös kniv utan skaft.”

Fear and anxiety

Pelle hare jumps and leaps around but yet he has problems with social relations because he often handles after anxiety. He doesn´t dare to stay and listen to his friends. Instead of that he listens to all

dangers around him and he is surrounded by dangers because of his good flesh. It is so good because he eats of green grass. He himself is able to utilize the nourishment the light has given the growth. That the beast of prey can´t. They must have someone who prepares the nourishment for them. That´s why Pelle is in danger for life.

Mother hare is good at giving quotations from the Bible at that makes Pelle feeling safe.

Ps 23:

” The Lord is my shepherd, I shall not be in want.

He makes me lie down in green pastures, he leads me besides guiet waters,

he restores my soul.

He guides me in paths of righteousness for his name´s sake.

Even though I walk through valley of the shadow of death,

I will fear no evil for you are with me,

your rod and staff they comfort me.

You prepare a table before me in the presence of my enemies.

You anoint my head with oil,

my cup overflows,

Surely goodness and love will follow me all the days of my life,

and I will dwell in the house of the Lord for ever.

Comforted from the words Pelle fights against thoughts which will grow in his mind

and prevent him from following his own sense of justice, eat from the green grass which has got the nourishment directly from the light without needing anybody to prepare. If Pelle doesn´t eat his generation will die out. Nobody has than own thoughts.

The beast of preys enjoy of the hares position in front of them but they need someone who prepares the nourishment for them and that the hares don´t need.

-So, who is more developed?

Pelle´s generation look defenceless with their soft paws but they seem to survive in spite of many enemies. The environment protects them. They are grey and brown during summer and white as snow during winter.

Pölkö

Pelle jänis hyppii ja pyörii kaveritten kansa, mutta sillä oon kuitenki hankala sociali sutheitten kansa ko hän ussein seura tuntheita. Se ei tohi pysäthyä kuuntelmhaan kaveria. Sen siihan se kuuntellee kaikkia vaaroja mitä löytyy.

Silla oon hyvä liha ja oon tietenki sen vuoksi ympäröitty vaaroitten kansa. Se oon hyvä ko se syöpiii vihreätä. Se saattaa itte otta vaaria ravinton mikä valo antaa kasville. Sitä ei saata petoelläimet. Niilä hääty olla joku joka laittaa ravinton heile, siksi Pelle oon henkivaarassa. Äiti jänis oon hyvä raamattutietossa ja antaa Pellele lausia ette se saattaa tuntea itten turvalisenna:

”Herra oon minun paimenta, ei mulla mithään puuù.

Se antaa minun levätä vihreitten vainioitten päälä.

Se viepii minun vesiin missä mie saan rauhan.

Se virkistää minun ja johtaa minun oikehaan hänen nimen vuoksi.

Vaikka mie kulkisin kuoleman laaksossa, mie en tartte pölätä mithään pahhaa.

Hän oon minun kansa, hänen savva ja keppi lohuuttavat minua.

Se laittaa mulle pöyän minun vihamiesten silmissä, se voitellee minun pään

öljylä ja antaa minun maljan vuota yli.”

Ainoastas hyvyys seuraa minua kaikila elämän päivinä ja mie saan asua Herran talossa iänkaikkisesti.

Vahvistunna niistä sanoista Pelle yrittää pannaa vasthaan pölötuntheet ette net ei alkais ithuun ja esthään häntä seuramasta hänen omma oikeustuntea, syömhään sitä vihreätä ruuhoa mikä oon saanu ravinton suohriis aurinkosta ilman kenheen laittamisesta sen ravintoksi.

Jos Pelle ei tohi syä sitä niin hänen suku kuole ulos. Ei kukhaan viimen hunteera itte. Petoelläimet pitävät ette het oon enämpii kehiitynheet ko jänikset ja nauttivat jäniksitten tyhmyestä mutta jänikset ei tartte kethään laittamhaan heile ravintoa.