Natten hade varit lång för Jan. Törsten var olidlig, den höll ett gastgrepp om hans hals. Allt som bara var vätska slank ner utan urskiljning, rent eller orent saknade betydelse, bara den fuktade torkan, lindrade för ett ögonblick. Törsten jagade honom som en vålnad gata upp och gata ner tills han slutligen utmattad sjönk ner i en parksoffa. Krafterna var utsinade totalt och han somnade.
Morgonrodnaden hade redan fyllt himlen, då han vaknade av duvors kuttrande. De kuttrade och förde ett kärleksliv ivrigt byggande bo. I det tillståndet Jan var, kände han sig långt ifrån ett kutterliv.
Han ser hur de väljer tunna kvistar för att få det mjukt och skönt, väljer en plats där de får vara för sig själva. De finns mycket kvistar i närheten och sådant som med lätthet kunde tas till boet, men det aktar dom sig för. De flyger tills de hittar fräscha tunna kvistar som har sav, som är böjbara och inte sticks. Det är viktigt att kvistarna har sav för det är det som gör att orenheten håller sig borta i form av löss och annat. Kvistarna är noggrant utvalda för att inte skada de sköra äggen ur vilka livet poppar upp efter en omsorgsfull vård av mamma Duva.
Jan reser sig upp, väl medveten om sägen att duvan kommer med fridens och kärlekens budskap. Han kanske skulle ta ett krafttag även han och ta efter duvans ståndaktighet och varsamhet vid bobyggandet, då kanske han också kunde få vakna och få kuttra istället.
The night had been long for Jan. His thirst was insufferable, it strangleheld his throat. All liquid flew down without making out if it was clean or dirty, it didn´t matter if it only wet the drought, relieved for a moment.
The thirst chased him like a ghost up and down the streets until he finally sank down on to a sofa in the park. The strenghts were totally finished and he fell asleep.
The aurora had already filled the sky when he awoke of the the dove´s cooing. Their spooning and building a nest awoke him. In the condition Jan was in he felt far from cooing.
He sees how they choose thin twigs to get it soft and comfortable, how they choose a place where they can be aside. There are many twigs nearby and such a things which you easily can take to the nest, but that they are careful with. They fly until they find fresh thin twigs which have sap, which you can bend and which don´t stick. It is important that the twigs have sap because that makes that all uncleanliness like lice and others keep away. The twigs are carefully chosen so they don´t damage the fragile eggs where from the life pops out after a neat care of mother dove.
Jan arises aware of that the legend says that the dove comes with the message of love and peace.
If he could take a really strong pull and imitate the dove in steadfastness and carefulness by the building of the nest then perhaps he also could awake with cooing.
Yö oli ollu pitkä Jaanila. Jano oli kärsimätön ja pietti kiini hänen kurkusta. Kaikki mikä vain oli neste meni alle, puhas eli likanen, ei merkitty mithään ko se vain hetkisesti helppasi. Jano jahtasi hänen katu ylös ja alas niin pitkhään ko hän viimen laski ittensä parkkipenkin pääle ja nukati.
Aamuruska oli jo täyttänny taivhaan ko hän heräsi kyykhkyisitten kuhertamisseen. Net kuhersit rakhauessa innossa rakentamhaan pessää. Siinä tilaassa ko Jaani oli hän oli kaukana kuhertaminen elämästä.
Se kattoi kunka net valitit risut ette tulis pehmeä ja sopeva, valitit paikan ittelensä. Se löyty paljon risuja likelä ja semmosta mitä helposti saattoi otta peshään, mutta sen kansa net olit varovaiset. Net lentävät niin pitkhään ette net löytävät vereksiä, ohukaisia risuja missä oon tuorhuus, jokka menne vääntä ja mikkä ei pistä. Se oon tähelistä ette niissä löyty sappi se se tekkee ette lika pyssyy poiessa niinku täit ja muut. Risut oon tähelisesti valittu ette net ei tärvä munia mistä elämä herrää ylös ko äiti Kyyhkynen oon hoitanu net.
Jaani nuose ylös hyvin tietosanna legendistä mikä sanno ette kyyhkynen tulle rauhan ja rakhauen sanoman kansa. Jos hänki ottais kyyhkhyisen peräässä pesän rakentamisessa hänki sais herätä kuhertamisseen.