Mamma


Jesaja 49:15: Glömmer en moder sitt barn, bryr hon sig ej om den hon själv har fött.

Även om hon skulle glömma, glömmer jag aldrig dig.


Våren är här. Den kommer med sol och värme. Livet vänder åter.


Livets pelare synes genom ivern att bygga bon som återspeglas överallt i naturen, den primärt viktigaste omsorgen för allt levande. Fågeln gör det så skönt som möjligt för sina ungar, samlar spindelväv som synes skört och mjukt men ändå har en otrolig hållbarhet. Den blandar också bobyggandet med egen saliv. Varje bo får en egen anda.


Boet väljs omsorgsfullt så alla ungar får trygghet. Ungarna får den största omsorgen. Den värme som fågelmamman och pappan ger gör att livet kan börja. Ungarna är hungriga med gapande munnar och matas i ett.


Modersinstinkten att ge värme, omsorg och se till behoven hos ungarna visar sig också om en unge irrar sig bort från hemmet då drabbas modern av oro och omsorg om att få tillbaka ungen hem och försvara den från alla rovdjur.


Denna instinkt medför dock ett kors att bära. Gång efter annan nödgas man till att bryta traditioner. Kärleken tvingar till att bortse från hur allt brukar och bör vara, bortse från alla traditionella regler.

Kärleken till det nya livet tar på sig korset att gå mot strömmen, trotsa de uråldriga vågorna som århundrade efter århundrade följt samma linje.


Tålmodigt tas barnet också upp varenda gång det ramlat, tröstas och lärs att ta nya steg och så småningom att gå på egna ben.


Mönsterbildandet som finns överallt i samhället kanske hjälper till så trafiken flyter, ingen ifrågasätter något. Det är störande med en uppstickare även om han skulle ha hittat en bättre väg.

Att tankar och handlingar följer samma mönster, blir som serietillverkning, borde man däremot våga ifrågasätta. Källan för att lyckas är den medmänskliga kärleken som modersinstinkten så vackert belyser och som Jesus gick i döden för.


Stina Rova


start


Mother


Isaiah 49: 15: Can a mother forget the baby at her breast and have no compassion on the child she has borne?

Though she may forget, I will not forget you.


The spring is here. It comes with light and warmth. Life will return.


The pillars of life will be seen by the great zest to build the nest which will reflect everywhere in nature, the most primary importance of care for all life. The bird makes it as comfortable as possible for its young birds, collects cobwebs which seems fragile and soft but still has an uncredible keeping. It also mixes the nest building with its own saliva. Every nest gets its own spirit.


The nest is chosen with care so all young birds get safety. They get the greatest care. The warmth which mother and father give makes the life to start. The kids are hungry with wide open mouths and are fed all time.


The instinct of mother to give warmth, care and look after the need of the kids shows also if a kid gets lost from home then mother is very worried and has the care to get the kid home and protect against beast animals.


Indeed this instinct follows by a cross to bear. Time after time you have to break the traditions. The love forces you to leave out of account how it is used to be and how it ought to be, leave all traditional rules. This love to the new life takes the cross to go upstreams, defy the ancient waves which for centuries have followed the same lines.


Pateintly the little kid is taken up each time it falls, it is comforted and learned to take new steps and gradually walk for own.


Building of patterns which are everywhere in the society perhaps helps the traffic to flow, no one questions anything. It is disturbing with a refractory person even if he has found a better way.


That thoughts and actions follow the same pattern as making series you ought to question.


The source to manage is the love to the humanbeing which the mother instinct so beautifully shows and which Jesus went to the death for.

 

Äiti


Jesaja: 49. Unhottaa kos äiti hänen lapsen. Vaikka hän unhottaiski mie en unhotta, sanno Herra.


Kevä oon tullu. Se tulle valon ja lämpön kansa. Elämä tulle takasi.


Elämän suojapuut näkyvät innosta pesän rakentamisessa mikä näkky joka paikassa luonossa, tähelisyys ette otta vaaria elämästä. Linnut tekevät niin sopevaksi ko maholista, kokoavat hämhäkin verkoja mikkä näyttävät haurilta mutta kestävät kovan voiman. Net sekottavat pesän rakentamissen oman syljen. Joka pesä saapi oman hengen.


Pesän oon haettu tähelisesti ette linnon pojat saavat olla turvalisenna. Net saavat hyvän hoijon. Se lämpö mikä isä ja äiti antavat tekkee elämän maholiseksi. Pojiila oon aina suu auki ja net syötethään koko aijan.


Suurela kärsiväsyylä lapsen otethaan ylös aina ko se lankea, sen lohutethaan ja opetethaan othaan uusia askelheita ja viimen pärjähmän itte.


Möysterin rakentaminen oon tavalista valtakunassa ja se saapi liikenheet toimhiin. Se oon häirittävä jos joki ei seura sitä vaikka sillä olis parempi tie.


Mutta ette ajatukset ja tehtävä seuravat sammaa möysteriä sitä häätys kysyä perhään ette ei tule ko kopia tehtävä.


Menestyksen lähe oon rakhaus lähemiselle mitä äiti rakhaus näyttä ja minkä vuoksi Jesus sai mennä kuolemhaan.