Celler (04)

Cellhalvan lämnade moderscellen och väntade på ett nytt liv. Förväntningarna var stora. Nu var det bara att stiga ut i det nya livet.

Plups, så halkade den i källaren. Där var det mörkt och kallt.

- Var detta det nya livet? Det var inte roligt, hur skulle man komma ut?

Den ställdes inför ett val. Den hörde två röster. Den ena rösten lockade till att följa det lättjefulla och behagliga. Den andra rösten manade till att följa den lilla ljusspringan.

Det är alltid roligare att göra det som behagar en, så den beslöt sig för att följa den rösten. Det var roligt men det varade inte så länge. Den hann bara få en liten smakbit av det ljuva livet innan en tjock mur smälldes emellan. Det var bara en frestelse som förde till fördärvet.

Hårt slut, men hårda slut hade den själv också gjort. De förra hade inte hunnit gå förrän nya var på plats. I naturens lag kretsar allt runt, glöden blir förbränning och förbränningen blir glöd. Allt kommer tillbaks i omvända roller. Den blev ensam kvar i undran över vad som hänt och mörkret tätnade och kylan hårdnade.

-Vart nu? Återigen hördes samma röster som förut. Den beslöt sig denna gång att följa ljusspringan. Det var inte så lätt att bara följa den. Den krävde stora offer. Kontakter skulle skickas hit och dit. Den var inte van att fungera efter andras behov så det kändes väldigt tungt. Själv var den i stort behov och ändå skulle den se till andras behov. Trådar måste skickas hit och dit. Ibland fick man böja sig, så att näsan nästan rördes i golvet. Nästa gång fick man gå framför porten och säga magiska ord till exempel ord som gjorde kamraten glad. Den gjorde i alla fall ett gott försök.

-Vad hände? Först kom det som en vägg emot. Rådet var att lämna allt eget och smälta ihop med skyddet. Den försökte lämna alla egna verktyg. Den lyckades och fick fortsätta och kom till ett ställe där man gjorde nytt material till cellen.

-Det var inte så dumt. Det nya skalet stärkte. Med nya krafter stångade den igenom och kom till cellkärnan. Det var ju livets början. Nu kom den till slut rätt och livet började på nytt. Till det nya livet steg man inte så lätt. Man var tvungen att ändra sinnelag och födas till det, smälta ihop med det.

Stina Rova

start

The cells

The half of the cell left Mother Cell and waited for a new life. The expectations were great, it was just to enter the new life.

But what was this? It felt coldness and darkness. Was this the new life? This was not so funny. - How to get out?

It heard two voices, one which said to do what pleased and another which appointed to follow the little slit of light.

It´s more funny to do what pleases so it decided to follow that. It was funny in the beginning but not so long. It just could taste of it when a great wall was fused.

A hard end, but hard ends it also itself had done. The last had not gone before new were brought.

In the laws of nature all circle, the heat will become burning and the burning becomes heat.

All will return in converted rolls.

It was left alone wondering what had happened. The darkness became thicker and the coldness was harder.

It heard two voices again. This time it decided to follow the slit of light. It was just not so easy to follow it. It demanded great sacrifices. Conducts would be sent here and there. It was not used to act after others need so it was hard and it felt much needs itself.

Threads would be sent to different directions. Sometimes you had to bend so the nose touched the ground and the next time you had to stand in front of a door saying magical words for instance words which made someone glad.

It made a good try and what happened?

It met a wall and got the advice to leave all own implements and merge into the protection.

It managed and was allowed to continue and it arrived at a factory where new material to cells were produced.

The new shell strengthen and with the new strength it butted through and arrived at nuclear. It was the beginning of life so it came right at last. The new life could start.

This new life you could just not enter so easy, you had to change your mind and be born again, merge into it.

Sellit (Celler)

Sellipuolisko jätti emäsellin ja oottii uutta elämä. Toivheet olit suuret. Nyt ei ollu ko vain astua uutheen elämhään.

Plups, se liukasii kellarhiin. Sielä oli pimeä ja kylmä.

- Tämä kos se oli se uusi elämä? Ei ollu mukava, milläs päästä ulos?

Se kuuli kaks ääntä. Yks ääni sano ette tehhä kunka mielityttä. Toinen ääni sano ette kattoa sitä pientä valorakoaa ja seurata sitä.

Aina se oon mukavempi tehhä mitä mielityttä niin se päättii tehhä sen jälkhiin. Se tuntui varsin niin mukavalta. Mutta ei se keriny ko päästä makhuun niin se vahva muuri löithiin välhiin. Raaka loppu, mutta raakoja loppuja hän oli itteki tehny. Entiset ei olheet kerinheet lähteä ennenko uuet olit siihaisena. Luonon laaissa kaikki kiertyvät ympäri, syttö tullee poltheeksi ja polte tullee sytheeksi. Kaikki tulevat takasin vastakkaississa rollissa. Yksin jäi vain miethiin mitä tapathu ja pimmeys ja kylmyys vahvistu.

Mihinkäs nyt? Tas kuulut samat äänet niinku ennen. Se päättii tällä kerta seurata valorakoaa. Sitä ei ollu niin helppo vain seurata. Se vaati suuria uhria. Kontaktia piti lähättää sinne tänne. Ei se ollu harjantunnu toimhiin muitten tarpheitten jälkhiin, se tuntui kauhean raskhaalta. Ittelä oli niin paljon tarpheita ja sen tähenki piti kattoa muitten tarpheisiin.

Lankoja piti lähättää sinne tänne. Välistä hääty alentuaki ette nokka kohta koski laattialle. Toisela kerta hääty mennä portin etheen ja sanoa voimakhaita sanoja esimerkiksi jotaki mikä ilottii kaverin. Se teki kuitenki yhen hyvän yrityksen.

Mitäs tapahthu? Se tuli ensis niin ko seinä vasthaan. Nevvo oli ette jättää kaikki omat ja sullaintua yhtheen suojan kansa. Se yrittii jäthään kaikki omat asenheet. Se lykysty ja sai jatka ja tuli fapriikhiin missä tehthiin uutta ainheeta selhiin.

-Ei se ollukhaan niin tyhmintä. Uusi kuori vahvisti. Uuela voimila hän pukkasi ja sinne pääsi sellin sisuthaan. Se hän se oli se elämän alku. Nyt se viimen tuli oikeaahan ja elämä alkoi uuesti. Ei siihen uutheen elämhään astutetukhaan niin, sinne hääty mielenmuutheela ja taistellula syntyä, sullaintua yhtheen.

Stina Rova

Tehtävä

Tässä tektissä seiso ette se joutu kellarhiin, mithään sillä tarkoittas ihmisen elämässä? (I denna text stod det att den hamnade i källaren, månntro vad som skulle menas med det i ett människoliv).

Oleks koskhaan itte elikkä joku joka sie tunnet puhuunu uuesta elämästä? (Har du någon gång själv eller någon du känner talat om ett nytt liv?)

Saataks havaattea tilhauksia ko kahet äänet puhuvat, koulussa, kaveritten kansa, kotona, läksyn lukemisessa? (Kan du komma på tillfällen då två röster talar, i skolan, bland kamrater, hemma, vid läxläsning?)

Milläs mallila ihminen hääty alentua joskus? (På vilka sätt måste en människa ödmjuka sig ibland?)

Keksi kolme eri lausua millä portti aukeni! (Försök finna tre olika uttryck som får porten att öppna sig).