Mångubben dansar och ler men är tom och död inombords. Han är ombytlig, ena gången lyser han med hela glansen för att nästa gång bara visa en strimma. Han visar alltid samma sida mot omvärlden, visar aldrig baksidan.

Ljuset är så klart så den bästa inte kan ana att ljuset är stulet att han inget ljus själv har.

Han tjusar med sitt sken ger romantiska känslor, dragningar så att fisken blir ett lätt byte. Den som inte tar sig i akt kan dras ut mot havets djup.

Månen svävar ensam, men går hand i hand med det jordiska. Han vill bara lysa utan värme och får mången att luras av och tro på äktheten i hans sken. Han vill bara dansa ett tag och sen avta och försvinna.

Har du frågor?

Ekot i rymden ger svar.

Stina Rova