Myror

Då man startar ett arbete finns alltid förhoppningarna att allt ska fungera bra och ge ett gott resultat. Hur kan man få en bra skola och ett samhälle, där allt och alla kommer i rätt funktion? Man kan studera myrans arbetssätt.

Hur arbetar då myran? Den är flitig, det vet vi ju, och det är en av de viktigaste funktionerna. Men det är nog inte bara fliten som är värd att studeras utan också deras organisation. Myrornas samhälle fungerar. Vi ser hur stacken växer upp och myrorna knegar från morgon till kväll och verkar ha det bra. För det första bygger de stacken mot söder, mot ljuset. De ställer den där den får så mycket ljus som möjligt och värme. Vi ska också försöka ställa in arbetet i ljuset. Ljuset, det är de rätta grunderna. Det är sanning och rätt, låta sanningen och rätten regera. Från ljuset kommer också värmen automatiskt, kärleken. Handlar vi efter sanning och rätt, då kommer också kärleken att finnas där. Myrorna hittar tillbaks till stacken efter ljuset. Följer vi också ljuset, irrar vi inte rådlösa. Nära stacken är det doften som styr dem, den atmosfär eller doft som de rätta grunderna skapar, gör också att man känner sig hemma och trivs.

Myrorna är noga med att inga utomstående kommer till stacken, därför smörjer myrdrottningen in alla myror med en speciell doft. Vi ska också vara noga med att smörja in var och en med den rätta doften, lära in den rätta andan, så att man inte accepterar någon falskhet eller förakt för någon individ i stacken. Myrorna fördelar sina arbetsuppgifter. Alla uppgifter och anlag är lika viktiga. Där finns barnskötare, dörrvaktare, jägare, samlare, boskapsskötare och drottningar, som bara lägger ägg osv. Det är inte bara en sorts uppgifter och anlag som är högt uppsatta. Vad skulle hända om bara den myran som lägger ägg skulle arbeta, om bara äggkläckning uppskattas. De andra myrornas arbete skulle inte vara något värt. Det skulle bli en ägghög och ingenting skulle kunna leva där.

Det verkar som om de myror som gör det mest alldagliga arbetet är de viktigaste myrorna. Denna vardagliga syn med myran som drar sitt strå, sitt barr, gör att man inte ens tänker på att det är ett under. Det är barrdragarna som ser till att det inte regnar in i stacken och allting möglar. Även om det skulle regna i veckor, blir inte stacken blöt. Barrdragarna täpper till öppningarna. De lägger barren på ett speciellt sätt, till ett konstnärligt mästerverk, så att det inte blir för kompakt, så att det blir ventilation i stacken och så att inte stormen och blåsten blåser iväg med stacken. Barren sitter också fast vid varandra, ett tecken på bra samarbete. Stormen, som fäller stora träd, blåser inte iväg stacken fastän den är gjord av löst material.

Ofta tycker man att ingen lägger märke till det arbete man gör men man är ändå lika viktig som en barrdragare. Det viktigaste arbetet är att göra sina uppgifter. Gör man inte sina uppgifter kommer det att gå dåligt för alla i stacken. Tänk om inte barrdragare skulle arbeta.

De myror som inte har vingar behöver inte flyga. Alla i stacken behöver alltså inte flyga. Har någon en stor förmåga, behöver man inte avundas denne. Han har fått den förmågan till den uppgift han har i stacken, men alla förmågor är lika viktiga fastän de inte syns så tydligt.

Man kan vara orolig över att man har ont om resurser. Myrans resurser att bygga stacken är inte ens hela delar, små bitar av kvistar, pinnar, barr, barkbitar och jordklumpar och ett litet huvud. I ett människohuvud ryms det 30 000 myror. Myrorna kan med sitt lilla huvud se till att barren inte flyger iväg. Vi kan inte med vår stora hjärna hindra blåsten från att ta en plastpåse. De använder det de har och gör ett mästerverk av det. Många gånger vill man anlita all sorts experthjälp istället för att använda sina egna resurser. Myrorna föraktar inte det lilla och enkla. Det visar deras byggnadsmaterial också. De använder det de har. Stacken är också byggd på marken, lågt alltså, t o m under jorden. Många ser så högt upp, så de går miste om det stora mitt i ibland oss. De är inte i resurserna det sitter om det inte fungerar utan om rätten börjar vackla. Det kan vara en konst att följa ljuset som myrorna, men lär man sig den konsten rubbar inte ens en hård storm stacken.

Vad som också kan förvåna en är den gemensamma kampanda som myrorna har. Alla hjälps åt att bygga stacken. En myra drar inte bort från stacken, nej, alla drar till stacken. Ingen myra täpper ens av misstag igen en gång som någon annan gjort. På samma sätt ska inte vi heller sabotera något i det gemensamma bygget. Det kan gå illa för stacken, om någon myra skulle börja sabotera, då skulle stacken aldrig bli uppbyggd.

Låt oss alla tillsammans kämpa i samma anda för samhällets och vårt eget bästa. Myrorna har ingen hövding över sig utan de följer ljuset och gör allt gemensamt med de förmågor och resurser de har. Det samhälle som håller sig till myrornas levnadssätt kommer att bestå. Låt oss följa ljuset som myrorna. Stormen fäller stora träd.

Stina Rova

start

Muuras

Mene muurhaan tykö ja katto kunka se tekkee työtä, ja tulee viishaaksi. Se oon vireä mutta ei juuri sitä tarkota, vaikka sillä oon kauhean tärkeä vaikutus. Met näemä kunka mätäs kasuaa ja kasuaa, ja muurhaat tekevät töitä aamusta ilthaan. Ensimäiseksi net rakentavva pesän etehlään päin. Net rakentavva sen semmosheen paikhaan missä se saapi niin paljon lämmintä ko maholista ja valoa. Met häymä kansa panna työn valhoon ja lämpymhään; se oon tottuutheen ja oikeutheen, antaa niitten hallita. Jos met tehemä niitten jälkhiin niin se rakhauski oon siinä. Muurhaat löytävät takashiin peshään valon jälkhiin. Jos met seuraama valoa niin emmä mekhään ole pimeässä. Mäthään likelä haiju johtaa niitä. Se haiju minkä net oikeat perustat antavat tekkee ette sitä viihtyy.

Muurhaat oon täheliset ette ei ulkopuoliset pääse mäthäässeen, sen vuokksi muurasemäntä voitelle muurhaat oikeala tuoksula. Metki häymä olla täheliset voitelheen oikeala tuoksula, ette met emmä hyväksy vääryttä eikä ylön kattomista kethään kohta.

Muurhaat jakkavaa työt. Kaikki työt oon yhtä täheliset. Sielä oon lapsenhoitajat, ovivahit, pyytäjät, net jokka kokoaavat, elukanhoitajat ja kuninkhaanemäntä joka vain panne munia. Koulu ei saa tulla semmoseksi paikaksi ette yhen sortin työt vain räknäthään, ette joitaki lahjoja vain hyväkksythään. Mitäs tapathuis jos yhen sortin työt vain tehtäis, jos vain munia panthais. Se tulis munaläjää, eikä siinä saattas mikhään ellää. Se näyttää siltä ette net muurhaat jokka tekevät sen kaikhiin jokapäiväsen työn oon kaikista tähelisemät muurhaat. Se jokapäivänen työ ko muuras viepii hänen parren, tekkee ette sitä ei ees huomaa ette se oon ihme. Se oon parrenkantajat jokka kattovat ette se ei sataa mäthään sisäle. Net panevat parret sillä mallila ette tuuli ei vie eikä sae tule sisäle. Vaikka satais viikottain se mätäs ei kastu eikä homehtu. Parrenkantajat panevat parret sillä mallila ette tuulenkäynti oon mäthäässä ja ette tuuli ei vie pois. Tuuli kaata suuret puut mutta ei vie mätäästä, vaikka se oon irtanheesta kalusta. Jos piät ette ei kukhaan näe mitä sie tehet, niin hunteeraa ette sie olet yhtä tähelinen ko parrenkantaja. Se oon kaikhiin tähelinen ette sie tehet sen työn mikä sulle kuulu. Jos sie ett tehe niin se koko mätäs kärsi.

Net muurhaat joilla ei ole siipiä, net ei tartte lentää. Jos sie piät ette jollaki oon suuri lahja, älä ole kathelinen, se oon saanu sen lahjan siihen työhön mikä hällä oon. Sie olet saanu lahjan sinun työhön ja sinun lahja oon yhtä tähelinen.

Sitä saattaa olla kiusassa ette oon vähän elotarvikheita, mutta katto muuhraitten elotarvikheita., ei ees kokohnaisia osia, pikku osia risuista, kävystä, pikku osia maakappalheista ja pikkunen pää. Ihmispäähän mahtuu 30000 muuhrasta. Met emmä saata meän suurela päälä estää plastiikkipussia lentämästa tuulen matkassa. Muurhaat saattavaa kattoa perhään ette parret ei lennä pois. Net käyttävät sitä mitä niilä oon ja tekevät ihmelisen työn siittä. Net ei katto ylön sitä pientä ja yksinkertaista. Sen näkkee heän rakenuskampheistaki. Mätäs oon rakenettu maan pääle, matalalle, maan allekki. Monet kattovaa niin korkeale ette net menettävät sen suuren heän keskelä.

Se ei ole riippuva elotarviikheista jos se ei onnistu, ko siittä jos oikeus upuu. Se saattaa olla suuri konsti ette seurata valoa, mutta jos sen konstin oppi niin se ei kova tuulikhaan siirä mätästä.

Mitä saapi ihmetellä se oon se yhtheystaistelun voima mikä muuhraila oon. Kaikki auttavaa rakentamisessa. En mie ole koskhaan nähny yhtäkhään muurasta vetämässä pois mäthäästä, ei net vetävät kaikki mäthääsen. Ei yksikhään muuras pane kiini yhtä reikä mikä toinen oon tehny. Ole sieki tähelinen ette ett pane kiini yhtäkhään reikä tässä meän yhtheisessä rakenuksessa. Jos yks muuras alkaa tuhoahmaan niin mätästä ei mene koskhaan rakentaa ylös ja kaikki kärsivät.

Toivoisin ette met kaikki taistelisimma samassa hengessä yhteisvaltakunnan eestä ja meän oman hyvänvuoksi. Muurhaila ei ole johtajaa, mutta net tekevät kaikki yhessä, yhteisilä voimila ja tarvikheilä.

Se valtakunta joka seuraa muuhraiten elämämallia, se tullee pysymhään. Toivoisin ette met seuraisimma valoa niinko muurhaat. Tuuli kaataa korkeat puut.

The ant

Go to the ant and look how it works and you will be wise. How does an ant work? It's very hardworking and that's the most important thing. But it's not only the diligence, which is worth studying, but also their organization. Ants have a working society. We see how the hill grows and the ants work on and seem to enjoy themselves. For the first thing they build the hill facing south, towards the light. They put it where it is able to get as much warmth and light as possible. We have also to put our work in the light. The light, that's the right foundation. That represents truth and good-ness. We must let truth and goodness rule. From the light you'll get the warmth automatically, love. If we follow the truth and the right then love will exist there too. The ants find their way back to the hill by following the light. If we also follow the light we won't get lost. Close to the hill the smell leads them, the atmosphere or the smell, which the right foundation creates. It will make you feel at home.

The ants are careful that no outsiders come to the hill, that's why the queen rubs in all the ants with a special smell. We also have to rub everyone with the right smell, learn the right spirit so we can't accept any falseness or contempt for someone in the hill.

The ants divide their work. All the tasks and skills are equally important. There are nannies, doorkeepers, herdsmen, queens which only lay eggs and so on. What would happen if only the one which lays eggs worked, if only laying eggs was appreciated. The work of the other ants would not have any value. There would be a pile of eggs and nothing would be able to live there.

It seems like the ants which do the most everyday work are the most important. This ordinary appearance of the ant, which pulls its needle, means that you don't notice that it is a wonder of Nature. It's the needle porters, which make sure that the rain doesn't come inside the hill, which would make everything get mouldy. Even if it rains for weeks the rain doesn't get inside. The needle porters patch the opening. They put the needles in a special way, an artistic masterpiece, so it is not too compact, so there will be airventilation in the hill and so the storm doesn't blow it away. The storm which breaks big trees doesn't blow away the hill even though it is made of movable material. If you think that nobody notices the work you do, tell yourself that you are as important as a needle porter. You do the most important job just by doing your business. If you don't do your job, the hill simply doesn't work.

You can worry about your lack of resources. Imagine what sort of resources the ants have to build the hill with, not even whole parts, just small pieces of twigs, sticks, needles, pieces of barks, pieces of soil and their tiny heads. In a human head there is room for 30,000 ants.

With their tiny heads, the ants can make sure the needles don't blow away. Despite our big brains, we can't stop the wind from taking a plastic bag. They use what they have and make a masterpiece of it. Many times people want to use all kind of experts instead of using their own resources. The ants don't despise the simple and small things. Even their building material shows that. They use what they have. The hill is also built low down on the ground, even under the ground. Many people look so high up that they don't see the great thing among us. It's not due to the resources if it doesn't work but to goodness if it fails. It is an art to follow the light like the ants, but if you learn that art a hard storm doesn`t move the hill.

You can be surprised at the united fighting spirit the ants have. Everybody helps each other. I have never seen an ant pulling needles out from the hill, no - everybody pulls towards the hill. No ant blocks a pathway, even by mistake, which somebody else has done. Be careful not to sabotage our joint building. Imagine how badly the hill works if somebody starts sabotaging. The hill won't ever be built. So our building will also come to an end if somebody de-stroys and everybody will suffer.

Let us fight together united for the society and for our own good. The ants have no leader, but they follow the light and do everything together with the ability and resources they have. A society, which follows the manner of ants' way of life will last. Let us follow the light like the ants. The storm will break big trees.