aÖrat

Luften är fylld av svängningar, långsamma och snabba och av olika slag, röster som varierar från viskningar till gälla skrik. En del röster känns sköna för örat som musik, fågelkvitter, vatten som skvalpar mot stranden, andra känns skrämmande och störande. Dessa luftsvängningar påverkar också våra känslor.

Jona hade nåtts av ett skrämmande ljud, men varifrån kom rösten. Ljudet fanns där bland andra ljud, ljud som hördes från olika håll. Detta ljud krävde ett offer, att försaka något av sig själv, ja det kändes som ett Abrahams offer att mista något man så länge önskat sig. Hur skulle han veta att ljudet hade kontakt med hjärnan varifrån alla impulser sänds? Det kunde inte avgöras med bara en blick på örat, ljuden syntes inte och den fångade in alla ljud både skadliga och nyttiga.

Det var bäst med en närmare granskning, följa ljudet som gick i vågor, steg för steg. Det gick ingen rak väg från ytterörat till snäckan, där tryckvågor framkallas i vätskan. Vägen var den stegvisa trånga passagen, en kampens väg, men ändå en undrens väg, där det för varje nytt steg öppnades ett förunderligt skapelseverk. Alla stegen måste dock finnas med, först hörselgången, sen trumhinnan som sätts i svängning av ljud, därefter hörselbenen, men om man där tar fel väg till örontrumpeten för att öppningen är lättare, så kommer man ingen vart för den leder bara till munnen där den spys ut. Den var bara en tillfällig ventil då man var trött, den utjämnade trycket bara tillfälligtvis. Från hörselbenen ska svängningarna vidare till snäckan där hörselcellerna omvandlar tryckvågorna till nervimpulser som går genom hörselnerven till hjärnan. Det var en steg för steg vandring för att uppnå målet och utrannsaka om ljudet var gott eller skadligt. Det fanns alltså en banad väg som det gällde att bara följa som i vågrörelser, steg för steg.

Men det finns också en ömsesidighet nedlagd i skapelsen. Den som har skapat örat hör. Ord och handlingar, svängningarna, mellan människa och människa går som vågor från människan till skaparen och tillbaka från skaparen till människan. Att använda örat lyhört på lärjungasätt ger den bästa svängningen som inte skadar någon.

The ear

The air is full of vibrations, slow and quick, of different kinds, voices which vary from whisperings to piercing screams. Some voices sound pleasant for thear as bird twitter, water which lap against the shore, other sound frightening and disturbing. These vibrations influence also our feelings.

Jona had heard a frightening sound, but he didn´t know where the voice came from. The sound was there among other sounds which came from different directions. This sound demanded a sacrifice, to offer something from oneself, it was like Abraham´s offer, to lose something you had wished for a long time. How could he know that this sound had contact with the brain where all impulse came from. You couldn´t determine it with just a glance at the ear, the sounds were not visible and the ear caught all sounds both harmful and useful.

You had better to take a closer examination, follow the sound which went in waves, step by step. There is no straight way from the external ear to the cochlea, where blast waves are produced in the liquid. The way was the step by step way through the narrow passage, a fighting way, but yet a way of miracles, where every new step gave a marvellous creation.

Yet all steps must be there, at first auditort canal, then the eardrum which starts to swing by sounds, after that the auditory bone, but if you there take the wrong way to the ear trumpet because the way is easier, you come no where, because it just leads to the mouth where it vomits out. It was just an occasional ventilator when you a tired, it just levels the pressure occasionally. From the auditory bone the swings will continueto the cochlea, where the auditory cells change the waves of pressure to nerve impulses which go through auditory nerve to the brain. It was a step by step wandering to reach the destination and determine if the voice was useful or harmful. There was then a beaten track which you just had to follow as in wave movements, step by step.

But there is also dualism brought down in the creation. The one who has created the ear hears. The words and the actions, the swings, between human being and human being go as in waves from the human being to the creator and back from the creator to the human being. To use the ear as a disciple gives the best swings which don´t hurt anybody.

Korva

Ilma oon täynä liikantoa, hithaita ja kieriä, monen laista, ääniä mikkä vaihtuvat viskutelemisesta kilkuvhaan huuthoon. Muutamat äänet tuntuvat sopevalta korvhaan niin ko mysiikki, linnunvisertäminen, vesi mikä plaiskuu rannale, toiset äänet tuntuvat pölättävältä ja häirittävältä. Nämät ilman pyörähtykset vaikuttavat kansa meän tuntheissiin.

Joonale oli tullu yks pölättvä ääni, mutta mistäs ääni tuli. Ääni löyty sielä muitten äänitten kansa, äänet mikkä tulit monelta kantilta. Tämä ääni vaati uhrin, luopua jotaki ittestä, se tuntui niinko Aabrahammin uhri, mennettä jotaki mitä pitkhään oli toivonu. Milläs hän saattoi tietä ette äänelä oli yhtheys aivon kansa mistä kaikki toiminto lähätethiin. Sitä ei saattanu vain ratkaista yhelä silmämisellä korvhaan, ääni ei näkyny ja se kokosi kaikki äänet pahat ja hyvät

Oli paras tehhä tähelisemän tutkinton, seurata ääntä mikä meni aaloissa, askel askelelta. Ei lötynny suora tietä ulkopuoli korvasta sisäkorvhaan, missä painoaaltoja tuli kastheessa. Tie oli se ahthaan portin taisetelun tie mutta ihmen tie kansa, missä joka uuele askelheele ihmelinen luontotyö aukeni. Kaikki nämät askelheet häyt olla myötä, ensin kuulo kulje, sitten kahna mikä liikkuu äänistä, sitten kuuloluu, mutta jos siinä ottaa väärän tien korvatrympheethiin ko ovi oli helpompi siihen sitä ei pääsy mihinkhään ko se ei menny ko suuhun missä sen oksenethiin ulos. Se ei ollu ko väliaikhainen tie väsyynheele, se tasoottii painoa vain hetkelisesti. Kuuloluusta ääni piti mennä sisusthaan. Se oli semmonen askel askelelta kulkeminen ette päästä perile ja nähhä jos ääni oli paha eli hyvä. Se löyty se valhmiiks taakattu tie mitä ei tarttenu ko seurata niinko aalot.

Löyty kansa yhtheyspeli luonossa. Se joka oon tehny korvan, se kuule. Sanat ja työt, antavat pyörähtykset ilmhaan, ihmisestä ihmisseen niinko aalot ja ihmisestä luohjhaan ja sitten takasi ihmisseen. Käyttä korvaa herkkätuntheesti antaa sen parhaan pyörähtyksheen eikä tärvää kethään.

Stina Rova