En vänlig grönskas rika dräkt har smyckat dal och ängar.
Nu smeker vindens ljumma fläkt de fagra örtesängar,
och solens ljus och lundens sus och vågens sorl bland viden
förkunna sommartiden.
Men du, o Gud
som gör vår jord
så skön i sommarstunder
giv att jag aktar främst ditt ord
och dina nådestunder.
Allt kött är hö,
och blomstren dö
och tiden allt fördriver;
blott Herrens ord förbliver.
Efter en lång, kall och mörk vinter händer det otroliga, solen blir mer synlig och naturen får nya kläder. Allt som har varit inbäddat i snö och is får liv och rörelse. Nyckelpigan som gömt sig under trädens bark eller i mossan stiger fram och sätter sig på en gren, som nyss fått saven i sig och börjat grönska.
Kajsa, som älskar att springa på sommarängen, blir lycklig när hon finner en nyckelpiga. Nyckelpigan sitter där lugnt avvaktande och andas frid. Friden fyller hela vetefältet. Bonden som sår blir också lycklig för varje nyckelpiga. Dom hjälper honom att få större skörd för dom äter löss, som annars förstör växten. Väl förberedd på sitt kall har nyckelpigan redan lagt sina ägg på växter, där det finns bladlöss. Larverna får då bo mitt i skafferiet.
Bonden kan också göda upp nyckelpigor för att spridas på sådden som en nyttoinsekt och slippa få ohyra på sina åkrar. De måste ju också ha mat och då de äter löss får bonden göda upp lössen först. Men tror man därmed att nyckelpigan är en tjänstepiga för lössen, då har man verkligen tagit miste för när det så blir dags äter de upp lössen och de försvinner.
Kajsa är förundrad över nyckelpigans färger och skönhet, manteln är som doppad i blod och frågar hon nyckelpigan varför hon har svarta fläckar, får hon svaret att dom uppkommit ur sorgen över att behöva äta så mycket löss.
Stina Rova