Den trofasta hästen (oktober 2012)

Kriget hade brutit ut. Den första som hade visat sig på arenan var en vit häst riden av en ryttare som hette ” Trofast och Rättfärdig”, en som strider och dömer i rättfärdighet.

Tänk vilken tröst att denna häst var med från början. I stridens hetta glömde man ofta bort hans närvaro. Ryttaren var klädd i fint linne, vitt och rent, hade en båge över huvudet, förbundet med Gud.

Manteln var doppad i blod, namnet betydde Guds Ord, och var därför förutbestämt att gå segrande genom striden.

Efter detta visar sig den röda hästen. Den föröder och tar bort all frid, många slås ned av den.

En svart häst dyker också upp och då vägs alla ord och handlingar, det blir en dyrtid då alla får se över sina tillgångar, vad man har att ge.

Många har ingenting att ge och den blekgula hästen följer i deras spår, Döden och Dödsriket. Man hade inte lyssnat på orden från dem som blivit slaktade för Guds ords skull, för det vittnesbörds skull de hade.

Konungarna och de rika och väldiga på jorden fick dölja sig i hålor och bergsklippor och be dem dölja dem för honom som sitter på tronen. Ty deras vredes stora dag var kommen och vem kan bestå?

Segerhästen kommer fram följd av vita hästar som varit hans följeslagare och emottager segerkransen. Den bittra striden är slut och alla knän böjs för segerfursten. Prinsen kommer också ridande på den vita hästen och har med sig Askungens sko som passar. Många hade prövat skon som dock inte hade passat för dem.

Sagorna hade blivit en hel vetenskap och blivit sanna.

The faithful horse.

The war had broken out. The first one you could see on the arena was a white horse ridden by a rider whose name was ”Faithful and righteous”, one who judges and fights in righteousness.

How great thrust that this horse was present from the beginning. During the war you often forgot his presence. The rider was wearing fine linen, white and pure, had a bow above the head, the covenant with God.

The mantle was dipped in blood, the name meant ”God´s Words” and was therefore predestinated for victory.

After that the red horse appears. It makes havoc and takes away all peace och many a knocked down.

A black horse comes and then everything are weighed, all words and actions, it will be a period of high prices when everybody has to look over his accesses, what to be able to give.

Many has nothing to give and the pale yellow horse follows their track, The Dead and the Hell, they hadn´t listened to the words from them who had been slaughtered for the name of Lord´s word, for the testimony they had.

The kings and the rich people and the wealthy people on the earth hid in hollows and rockets and asked them to fell over them and hid them for the one the throne.

The victory horse came up again followed by his companions on white horses and received the victory wreath. The bitter war was ended and all knees had to bend for the conquering hero.

Se uskolinen hevonen.

Sota oli alkanu. Se joka ensimäiseksi näytti ittensä oli yks valkea hevonen, jonka päälä yks rattastaja rattasti minkä nimi oli ” Uskolinen ja Vanhurskas”, yks joka soti vanhurskasti.

Minkälainen lohutus ette tämä hevonen oli alusta myötä. Taistelun kuumuessa ussein hänen läsnäolo unhetuthiin pois. Rattastaja oli puettu kauhniin pellavakankhaan, valkea ja puhas, sillä oli kaare pään yli, liitto Jumalan kansa.

Mantteli oli kastettu veressä, nimi tarkotti Jumalan Sana, ja oli sen vuoksi ennustetty alusta jo voiton ko soan olthiin käytty läpi.

Sitten tuli punanen hevonen. Se tuhosi ja otta pois rauhan ja löi monet maahan.

Musta hevonen tuli kansa ja silloin punnitethiin sanat ja työt, se tuli tyyris aika ko kaikki sait kattoa läpi omastukset, mitä oli antamista.

Monela ei ole mithään antamista ja se valkea keltanen hevonen seurasi niitten jälkeä, Kuolema ja Kuoleman laaksu, ei oltu kuuneltu niitten sanoja jokka olthiin lahattu Jumalan sanan vuoksi, se totisus mikä heilä oli ollu.

Kunikhaat ja rikhaat ja net mahtavat maan päälä piilotit itteänsä maakuophiin ja kivikalliohiin ja pyysit net tulla heän pääle ja piilotta heän sille joka istui vallan päälä. Heän suuri viha päivä oli tullu ja kukas kesti?

Mutta voiton hevonen tuli taas esile seurattu hänen kumpanilta valkeila hevosilla othaan vasthaan voiton seppelen. Se ikevä sota oli yli ja kaikki polvet kumarut voiton herrale.