Daggkåpan som föder dessa pärlor förökas genom jungfrufödsel, så den är exakt lik modersväxten. Växten är helt ren och obefläckad, inga tillsatser eller förändringar, som ett obefläckat Guds ord, som tränger igenom märg och ben, åtskiljer själ och ande. Själva fröet alstrar nytt liv, är skapande. Den renheten skiljer den inte från andra växter, den är nästan oansenligare utan blomprakt som många andra växter har. Blomman är gulgrön och lyser därför inte på avstånd, det är bara vid närmare betraktelse som man upptäcker pärlorna.
Stundom var natten så lång att all förhoppning om att hitta nya pärlor stod ute, men där i all trofasthet låg ändå en pärla och glittrade i solskenet.
Han var förutspådd att en dag hitta så mycket pärlor som på band, och där efter ivrigt sökande och väntan som en havande som hela tiden känner livet inom sig, så upptäcker han i det disiga solljuset hela skålen full. Han dricker det himmelska vattnet, den släcker törsten. Nu behöver han aldrig mer törsta. Tron har gestaltats i kroppslig gestalt. Ett liv är fött.
Daggkåpan som föder dessa pärlor förökas genom jungfrufödsel, så den är exakt lik modersväxten. Växten är helt ren och obefläckad, inga tillsatser eller förändringar, som ett obefläckat Guds ord, som tränger igenom märg och ben, åtskiljer själ och ande. Själva fröet alstrar nytt liv, är skapande. Den renheten skiljer den inte från andra växter, den är nästan oansenligare utan blomprakt som många andra växter har. Blomman är gulgrön och lyser därför inte på avstånd, det är bara vid närmare betraktelse som man upptäcker pärlorna.
Stundom var natten så lång att all förhoppning om att hitta nya pärlor stod ute, men där i all trofasthet låg ändå en pärla och glittrade i solskenet.
Han var förutspådd att en dag hitta så mycket pärlor som på band, och där efter ivrigt sökande och väntan som en havande som hela tiden känner livet inom sig, så upptäcker han i det disiga solljuset hela skålen full. Han dricker det himmelska vattnet, den släcker törsten. Nu behöver han aldrig mer törsta. Tron har gestaltats i kroppslig gestalt. Ett liv är fött.
Stina Rova
Virgin Mary Lady´s mantle
Sven fights and fights day in, day out, searching and searching for new pearls which are built again after a dark and long night. The pearls, which have water from heaven and energy, he puts on the sores which the long night has given. The sores are quickly healed, the faults and the shortages the years have given recover their virginity.
The lady´s mantle which feeds these pearls multiplies through virgin birth so it is exactly like the mother growth.The growth is quite pure and immaculate, no adding or changes, like an immaculate word of God, which pierced the very marrow of the bones, separates mind and body. The seed itself gives new life, is creating. This purity doesn´t separate it from other growths, it is rather more insignificant without floral splendour which other growths have. The flower is yellow and green and doesn´t light at distance, it is just through closer regarding you discover the pearls.
Sometimes the night was so long that all expectations to find new pearls were gone, but yet you could faithfully find a pearl, which sparkled in the sunshine.
He was predicted one day to find so much pearls as in series and there after eagerly searching and waiting as a pregnant person who the whole time feel the life inside, he discovers in the hazy sunshine the whole bowl full. He drinks the heavenly water, it slakes the thirst. Now he never needs to thirst. The faith has taken a body forth. A life is born.
Neitsi Maria kaste.
Svenni taistellee ja taistellee päivä päivältä ja hakkee uusia helmiä mikkä oon taas pitkän ja pimeän yön jälkhiin tulheet. Helmet missä oon taifhaan vettä ja voima hän pannee haavoitten pääle mikkä se pitkä yö oli antanut. Haavat paraintuvat kierästi, net vammat ja puutheet mikkä vueet oon antanheet saavat takasin neitsyyen.
Kastekasvi mikä synnyttää näitä helmiä sikiä neitsi syntymyksellä ja sen vuoksi se oon aivan ko äiti kasvi. Kasvi oon aivan puhas ja koskematon, ei mithään lissäyksiä eikä muutoksia, niin ko saastaton Jumalan sana, mikä mennee yin ja luu läpi, erootta sielun ja hengen. Itte siemen antaa elämä, onn luoja. Se puhdaus ei eroota häntä muista kasvista, se oon kohta halvempi, ilman kukkaloistosta niin ko muut kukat. Kukka oon keltanen ja vihreä eikä loista sen vuoksi kauas. Helmet näkkee vain ko kattoo likemältä.
Välistä yö tuntui niin pitkältä, ilman toivheeta löytä uusia helmiä, mutta siinä aivan uskolisesti taas yks helmi loistii aurinkossa.
Sille oli ennustettu ette hän yhenä päivänä löytää helmiä rivissä, ja sielä pitkän hakemuksen jälkhiin niin ko raskhaana olevan tuntee elämän sisältä hän huomasi malja täynä helmiä. Hän juopii taivhaanveen, se sammuttaa janon. Nyt se ei tartte koshaan ennä janota. Usko oon tullu ruuhmiilheena. Elämä oon syntyny.
Stina Rova