The cells
The half of the cell left Mother Cell and waited for a new life. The expectations were great, it was just to enter the new life.
But what was this? It felt cold and dark. Was this the new life? So funny was this not?
How to get out?
It heard two voices, one which said to do what pleased and another which appointed to follow the little slit of light.
It´s more funny to do what pleases so it decided to follow that. It was funny in the beginning but not so long. It just could taste of it when a great wall was fused.
A hard end, but hard ends he also himself had done. The last had not gone before new were brought.
In the laws of nature all circle the heat will become burning and the burning becomes heat.
All will return in converted rolls.
It was left alone wondering what had happened. The darkness became thicker and the coldness was harder.
It heard two voices again. This time it decided to follow the slit of light. It was just not so easy to follow it. It demanded great sacrifices. Conducts would be sent here and there. It was not used to act after others need so it was hard and it felt much needs itself.
Threads would be sent to different directions. Sometimes you had to bend so the nose touched the ground and next time you had to stand in front of a door saying magical words for instance words which made someone glad.
It made a good try and what happened?
It met a wall and got the advice to leave all own implements and merge into the protection.
It managed and was allowed to continue and it arrived at a factory where new material to cells were produced.
The new shell strengthen and with the new strength it butted through and arrived at nuclear. It was the beginning of life so it came right at last. The new life could start.
This new life you could just not enter so easy, you had to change your mind and be born again, merge into it.
Celler
Cellhalvan lämnade moderscellen och väntade på nytt liv. Förväntningarna var stora, det var bara att ta ut steget till det nya livet.
Men vad var detta, det var kallt och mörkt? Var detta det nya livet? Det var ju inte så roligt?
Hur skulle man ut?
Två röster hördes, en röst som lockade till att följa det som behagade och en annan som manade till att följa den lilla ljusspringan.
Det är ju roligare att göra det som tilltalar en, så den beslöt att följa det. Roligt var det också
men inte så länge. Den hann bara få smak av det när en tjock mur smälldes emellan.
Hårt slut, men hårda slut hade den själv också gjort. De förra hade inte hunnit gå förrän nya var på plats. I naturens lag kretsar allt runt , glöden blir förbränning och förbränningen blir glöd.
Allt kommer tillbaks i omvända roller.
Den blev ensam kvar i förundran över vad som hänt och mörkret tätnade och kylan hårdnade.
Återigen hördes de båda rösterna. Den beslöt denna gång att följa ljusspringan. Det var inte så lätt att bara följa den. Den krävde stora offer. Kontakter skulle skickas hit och dit. Den var inte van att fungera efter andras behov så det kändes tungt, då den själv också kände stort behov. Det gällde att dela sig.
Trådar skulle skickas åt olika håll. Ibland fick man böja sig så att näsan nästan rörde vid marken, nästa gång fick man gå framför porten och säga magiska ord, t ex ord som gjorde någon glad.
Den gjorde i alla fall ett gott försök och vad hände?
Den möttes av en vägg och fick rådet att lämna alla egna redskap och smälta ihop med skyddet. Den lyckades och fick fortsätta och kom fram till en fabrik där nytt material till celler gjordes.
Det nya skalet stärkte. Med nya krafter stångade den igenom och kom till cellkärnan. Det var ju livets början. Den hamnade rätt till slut och livet började på nytt.
Till det nya livet steg man inte så lätt, man var tvungen att ändra sinnelag och födas till det,
smälta ihop med det.